Jag varken diskuterar, argumenterar eller debatterar... Jag säger bara som det är eller borde vara. Så visst har du rätt till en åsikt om den överensstämmer med min.
Det har gått ungefär en månad här nere och vädret börjar ta sig (i skrivandets stund är det ironiskt nog mulet). Då jag bor ovanför klubben och grekerna började renovera där inne igår, så har sömn till största del uteblivit. 08:00 börjar bygg-grekerna att såga, hamra och skrika. Allt oljud väcker andra trötta greker som i sin tur tar sig ner till klubben för att skrika lite till. Nu är oljudet inte det största problemet, utan det är att jag hela tiden vet att rakt nedanför mig så finns det ett tiotal greker utrustade med varsin cirkelsåg.
Första veckan sprang då snabbt förbi. Taskigt med uppdatering under premiärveckan, jag vet. det blev inte så mycket av det när jag valde att hänga på pojkvännernas hotell i Kalithea.
Idag flyttar jag ut från mitt chartrade hotell. Jag sitter för närvarande i något slags mellanläge på ett café. Hotellvärdinnan ville flytta ut mig så snabbt som möjligt och min chef vill flytta in mig så långsamt som möjligt. Känns fantastiskt med tanke på att det luktar regn. 300 soldagar per år, men idag ska det regna.
Jag har som väntat varit för jäkla dålig med kameran. Inga bilder är egentligen värda att visa, men om vi ska ha någon så väljer jag den här:
Ser du ingen bild? Korrekt. Greknet upplevde vissa svårigheter med uppladdning av bild. Oväntat... Bilden föreställde Emil efter en brottningsmatch med sin fiende Solen. Helkroppsbehandling med hudlotion efteråt. Blir bild en annan gång.
Nu har jag snart varit vaken i 32 timmar. Den totala timme jag faktiskt lyckades sova på planet räknas inte då jag hamnade bredvid två pratglada pensionärer. Då jag även belönades med platsen närmast mittgången så är jag ändå rätt nöjd över att de bara var pratglada och inte särskilt kissnödiga. Mot slutet av flygresan började de dock bli något dragna och tvingade mig mer och mer in i deras oändliga pladder.
Mitt hotellrum känns sådär... Inte riktigt vad jag minns från de bilder jag har sett innan. Dessutom så väntade en kackerlacka storlek tax på golvet när jag klev in. Ett mindre välriktat mordförsök med handbagaget slutade med att taxen lubbade i badrummet och gömde sig. Jag antar att taxen nu inväntar rätt tillfälle på att skära halsen av mig medans jag tvålar in mig själv som allra bäst.
Nu ska jag fylla kylen med godsaker för att sedan höra med Wiktor om han vill komma över på en öl eller sju.
Då ska jag försöka få någorlunda fart här igen. Då ännu en Rhodossäsong knackar på dörren så vore det trevligt om jag kunde förmedla i text och bild här på Kimtown.se. Om man tittar på de tidigare årens uppdateringar under sommaren så kan man se en tydlig trend. Uppdateringarna det här året lär bli sporadiska, men jag vet att jag har en stor och krävande publik. Jag ska göra allt för att hålla er nöjda.
Om allt går enligt planera så hämtas jag runt 03:00 på valfri plats i Stockholms stad. Då ska jag förhoppningsvis vara salongsberusad ut i fingertopparna. Jag har trots allt 10 kg övervikt i väskan att prata bort. En förutsättning för detta är förstås att min sämre hälft (i brist på flickvän) Andreas tar sig i kragen och slutar upp med sitt bakfyllelarv och "jag är inte särskilt sugen på öl...".
Nu ska vi se här. Om 19 dagar så tar jag återigen mina hästar och beger mig till Rhodos. Fram tills ska jag tjänstgöra i Svenska spel-armén varje dag! Bortsett från någon söndag, men då måste jag istället ägna livet åt packning och sedan flytt hemåt igen. Fullt upp med andra ord. Inte känns livet bättre när man var eviga dag tvingas lyssna på den där jävla Josefine Crafoord i Vakna med The Voice.
Min chef börjar förstå hur jag fungerar. Följande konversation utspelade sig för någon timme sen: Chef:-Nej, jag har faktiskt ingen koll på det. Kollega:-Men Kim då? Har han någon aning? Jag:-... Chef:-Kim är såpass bakfull att han inte vet vad han heter. Han vet ingenting. Chefen hade självklart rätt. Jag vet dock vad jag heter, men det ska tilläggas att jag låg över ett bord och vilade mig när konversationen ägde rum.
Nya tag ikväll, men först the påsklunch hemma hos mama.
Efter två kylslagna timmar på Stockholms stadion så är jag äntligen hemma. Kära Djurgården lyckades med att spela otroligt tråkig fotboll och få med sig ett 0-0 mot BP. Fantastiskt. Tur då att man fick valuta för pengarna tack vare den mindre begåvade herren två rader bakom oss. Han skrek sig genom hela matchen och var arg på allt och alla, inte minst SharbelTouma. Den präktiga herren i snebena på raden framför oss vred sig besvärat varje gång som herren två rader bakom oss basunerade ut det han hade att säga. När herren två rader bakom oss till slut använt en årsförbrukning av ordet horunge(och alla dess böjelser) så brast det för Snebenan... -Håll käften! Var inte så destruktiv! skrek Benan försiktigt. Ja, han kunde faktiskt ha valt ett bättre ord. Och ja, Snebenantrackades en hel del resten av matchen. I matchminut 80 så började det dessutom regna lite grann. Vi frös.
Hockeyslutspel på tv. Sjunde och avgörande matchen mellan Skellefteå-Färjestad och för bara några sekunder sen så ekade den här ramsan från tvn: "-Andra sidan är ni klara?!! -Jajamensan fattas bara!!!".
Bara bönder... B-a-r-a b-ö-n-d-e-r. Notera här hur en ramsa går till om man inte är född i snön och har sin syster som pappa:
Notera även hur hela Hovet skakar när det filmas från kortsidan.
